Tävla eller prestera?

Idag gjorde jag ett par prov, skriftliga sådana. På det ena var maxresultatet 47, det andra 32. Jag hade 46 respektive 31… Jag blev förstås godkänd trots missat poäng. Men det satt en tagg i mig och jag ville veta vad jag missat. När jag frågade min testledare fick jag en förvånad blick men hon visade och till min stora lycka berodde mitt fel på att det fattades en sida i min faktalista. Dvs, det var inte min miss utan den som gjort testen.

När jag återberättade det här för en vän idag blev hennes spontana kommentar; vilken prestationsprinsessa du är. Inte på något sätt elakt utan med ett litet leende.

Men är jag det, en prestationsprinsessa? Nej, det är jag faktiskt inte. Jag gillar att göra mitt bästa helt klart. Jag har också ett högt tempo och jobbar hyfsat mycket. Men är min avsky att förlora ett tecken på att jag ställer krav på mig själv att prestera?

Tävla eller prestera?

Här vill jag återkoppla till rubriken, tävla eller prestera. Jag älskar kicken en härlig vinst ger. Att vinna ger ett endorfinrus som jag gärna fyller min själ med så ofta jag kan. Att prestera ger mig däremot inte alls den känslan. Det kan lika ofta vara tråkigt som roligt. Jag har en ganska god självkänsla, behöver inte prestera för att få bekräftelse, att duga.

Jag tror att det är här nyckeln till min förmåga att jobba mycket utan att däcka finns. Mina endorfinrus kommer av att vinna, ett rus som rinner bort utan att påverka mig som person på långsiktig sätt. Jobbar är något jag gör med lite automatik och jag är helt ok med att göra mitt bästa. För mitt bästa är tillräckligt, jag har tillit till min förmåga. Med det inte sagt att jag alltid är den som gör bästa jobbet eller presterar bäst. Men det gör inte mig till en sämre person. Måste du prestera för att känna dig som en bra person behöver du enligt mig hitta en väg för att skilja på person och handling. Det är också en bra början på en bättre självkänsla.

Den enkla vägen är att ta vardagliga exempel; är jag en bättre person för att jag bakar goda frallor? Självklart inte! Är jag en bättre person för att jag sjunger bra? Du vet svaret… Men är jag en bättre person för att jag är på jobbet 15 timmar om dagen? Även här vet vi alla svaret.

Det enkla svaret är att jag är en bra person om jag gör mitt bästa, på alla områden jag kan och har möjlighet. Det långa svaret kan vi ta irl vid tillfälle 🙂